fredag 29 oktober 2010

Spooky

Imorse när jag gick till jobbet så gick en sorglig figur framför mig på gatan. Hon bar nätstrumpbyxor, hennes topp var trasig och håret låg i tovor. Hon var mager och såg urmärglad ut. Jag gick bakom henne och kände sorg för henne då man lätt kunde gissa sig till att hon arbetade med att sälja sin kropp. Hennes haltande skvallrade om en natt under en allt för hårdhänt man och jag kände mig ledsen och besviken på omvälden.

Så skulle jag svänga av vägen och fick en glimt av hennes ansikte... det visade sig vara en tonåring som var utklädd till zombie och inte kunde gå i sina klackeskor.

Happy halloween!

torsdag 28 oktober 2010

Peruk eller inte peruk, det är frågan

För ett tag sedan gav jag mig på ett sånt där idiot-drag med frissen igen. Idéerna tenderar att komma ungefär en gång per år så det var väl så att säga dags nu.

Jag skulle jobba sent vilket gav mig sovmorgon och för mycket tid att fundera antar jag. Plötligt kom jag på att jag skulle toppa håret och på väg till frisören fick jag den briljanta idén att hylla kvällens premiär-koreograf Virpi med en ny friss.

Eftersom Virpi har en ganska speciell frisyr (se bild ovan) så blidde det inget toppande - det blev raka bort allt hår på ena sidan skallen och för stunden kändes det rätt bra, de närmaste dagarna kändes det också helt ok.

Problematiken ligger i att rakat hår tenderar att växa ut i en ohygglig fart. Just nu ser höger sida huvudet ut som en ofriserad pubisbuske som löper amok kring örat. Jag skulle kunna raka det på nytt, men eftersom jag redan tröttnat på frisyren så föredrar jag att spara ut håret. Det här innebär att jag kommer att ha pottfrilla på halva huvvet lagom till jul.

Kvällen har jag ägnat åt att öva mig på comb over. Jag ser ut som en snuskfarbror och funderar allvarligt på att skaffa mig en tenchcoat för att åtminstone matcha mitt nya yttre. Sen ska jag stå i buskarna på Norra Bantorget och ideligen tappa byxorna. För det är så man gör... när man misslyckats hos frisören.

tisdag 26 oktober 2010

Re-union med brudsen

I helgen var jag på Gotland, i Visby, på Munkkällaren. Det var ett högst besynnerligt ställe.

Vi kanske borde ha anat oråd redan vid middagen, då tre av fem rätter blev fel och den fjärde var kall. Den servitören fick inte mycket till dricks och jag grubblar fortfarande över hur oxfilé kunde bli hjort och lammfilé med rotsaksgratäng kunde bli "från grillen". Hur han fått anställning på restaurang är en gåta.

Ett annat mysterium är hur en stad på 10 000 invånare lyckades fylla hela stället som totalt hade tre dansgolv. Vart kom folket ifrån och varför i hela fridens dagar dansade de till Tomas Ledin? Jag har aldrig hört stilettklackar smattra så jävligt, det var nästan så att golvet bågnade under deras fötter.

Den största utmaningen var ändå att undvika ögonkontakt. Det här var något vi upptäckte väldigt snart under vår vistelse på Munkkällaren - att minsta möte ögon emellan kunde ha förödande effekt. Därför slog vi ner våra blickar om vartannat, alternativt stirrade vi varandra stint i ögonen. Rädslan över att en tribal-tatuerad ölsnubbe skulle misstolka en flackande blick var för stor, därför var vi noga med att måtta blicken syd.

Det visade sig dock inte spela någon roll hur lite vi tittade upp och hur mycket vi drog våra yllekoftor om oss, vårt beteende verkade ändå skvallra om att vi ville ha nyp i röven och snuskiga kommentarer. Tillslut vågade jag inte besöka damrummet själv. Det var med följe vi fick röra oss och på hemgång gick vi på rad ut från stället, men tro på fan att det var en kille som likförbannat lyckades smita in mellan oss brudar och gick med penis tryckt mot ändlykten på mig.

Ibland bara älskar jag att vara kvinna.

onsdag 20 oktober 2010

Blogg-Mobb

Andreas har sagt att jag inte ska blogga om prutt och bajs hela tiden... Jag har tappat talförmågan, vet inte vad jag ska skriva om.

Som straff för detta förbud har jag bestämt att Andreas ska åka på blogg-mobbing.

Andreas har så smala ben att Calista Flockharts cykelbyxor skulle fladdra på honom. Hans snea tänder ser ut som den där ungens i tidningen en Ding Ding värld - monsterungen som man hittat i en grotta. Jag trodde aldrig på den artikeln först jag såg Andreas tänder och insåg att det var hans avkomma som han sedan kastat in i en grotta för att sopa undan alla spår av faderskapet.

Andreas får stora super-sår på läppen ibland. Det ser ut som att hans käft bakat köttfärslimpa och inbjudande nog serveras den på vänster överläpp. Det är precis lika upphetsande som när han får torsk i munhålan och luktar som en blandning mellan ägg och fjärt ur käften. Ops! Där kom pruttsnacket igen. Bäst att sluta. Men där fick han så han teg. Over and out!

måndag 18 oktober 2010

Sturebadet

I lördags var jag och Andreas på Sturebadet. Det skulle bli en dag i avslappningens tecken, i lyxen och fläderns. Det blev en lördag i besvikelsens tecken.

När man ska bada på Sturebadet så kan man inte betala en simpel badentré. Nej, nej, det ska kallas spa-dag och enda skillnaden på bad och spaaaaaa-daaaaag är att de har nån kärrings tvål och schampo i duschen. Kärringen kallas Kerstin och ska visst vara nån höjdare, måste så vara eftersom jag betalade sexhundra spänn för att få ha hennes skit på huvvet.

Nä, jag ljuger, det var inte bara Kåt-Kerstins schampo som ingick i spaaaa-daaaagen. I spapaketet ingick även träning av olika slag (inte för jag vet varför nån skulle vilja träna när man ska relaxa men...) och så fick man så snällt låna badrock. Men i övrigt plaskade jag och Andreas runt i en liten pöl med kallt vatten och besökte även ett aromarum och relax. Ett aromarum visade sig vara ett avskilt rum dränkt i tant Kerstins outhärdiga parfym och relaxen bestod av tre stolar ståendes utanför detta fabulösa rum.

Men pricken över i:et var ändå när personalen erbjöd oss varma handdukar vid poolkanten, det visade sig vara lavendel-handdukar och vips kändes det som att jag hade morsans underklädeslåda i fejjan.

fredag 8 oktober 2010

Vad som är vad

Plötsligt bara slog det mig... när jag nyss stod och borstade tänderna... att jag trodde att skrubbsvampen var en badsvamp som tonåring. Jag vet inte hur många gånger jag skrubbat kroppen med den utan att ha den blekaste aning om vad morsan egenligen köpt och använt svampjäveln till.

Jag känner mig rätt skamsen när jag tänker på hur mycket kalkavlagringar som måste varit inneboende i min tonårsfitta. För att inte tala om hur mycket tonårsfitta som måste ha suttit på morsans duschvägg.

Ljuva, förkomna ungdom. Vart tog du vägen?

tisdag 5 oktober 2010

Äntligen hemma!

Äntligen, jag sa ÄNTLIGEN!!! Jag har fått min lya tillbaka.

Efter samtalet i juni där Rosita på SB informerade mig om att arbetet skulle bli fördröjt en vecka har jag väntat och väntat. Den där veckan utvecklades fort till fyra månader och som elektrikern som nyss var här sa så "har jag haft ordenligt otur med mitt stambyte". Jag upplös honom att det inte var mitt stambyte som var oturligt utan mitt hela mitt liv. Omständigheter och krångel hör till min vardag, ty herren haver outgrundliga vägar.

Missförstå mig rätt, jag är mycket glad åt att få återgå till mitt lilla kryp in, men när jag återvände med min dryga packning och fann tvättmaskinen i hallen, badkaret spårlöst försvunnet, handdukstorken på golvet och vädringfönstret oisolerat så en smärre orkan hägrade i lyan så kände jag mig relativt besviken. Man får så att säga räkna med att det inte går att spola toan, att duschen läcker vatten och att ventilerna inte är monterade, men att byggarbetarna gått bärsärkagång så tapeten är repad och garderobshandtagen flugit åt helvetet, ja det kan inte ens en söt donna som jag tolerera.

För att hantera chocken på bästa möjliga vis ringde jag Rosita som stod och handlade middagsmaten på ICA Maxi och tvåla till äna så jävligt att hon skakade av rädsla och lovade mig guld och gröna skogar. jag är så baaaaad.